My name ain’t Bic but I keep that flame boy.
Ordinary day today. Hade iaf orken att inte gå till skolan i mjukisbyxorna…fast den dagen kommer nog snart. Dom har börjat gå igenom skuldebrevsrätten nu och när man har blivit nog mindfucked av SkbrL så sätter dom igång med sakrätten. Vid det laget lever man nog i mjukisbyxorna. Det här kommer bli en jävligt tråkig blogg om jag bara går på föreläsningar och seminarier kom jag nyss på. Hmm.. Får försöka skaffa ett liv utanför C2:an. Såg att dom söktermer läsare har använt sig av mest och på det viset hamnat på denna blogg var ”lagboken”, “NJA 1991 s. 217″ och “Civilrätt 2″. Deprimerande.
Iaf var det en kille idag på seminariet som hade plastat in seminariehäftet och all kurslitteratur, sen FRÅGADE HAN läraren om han fick redogöra för omständigheterna i rättsfallet. Jag blev måttligt road över det hela. Det finns oftast 1-2 riktigt “seriösa” människor i varje seminariegrupp men jag blir alltid lika hänförd av dom varje gång. (Obs! Detta har inget att göra med Mr. Plast, utan är en generell reflektion över stereotypen) Hur orkar dom? Hur har dom lyckats behålla glöden/naiviteten/perfektionismen? (SEMINARIEHÄFTET VAR INPLASTAT!!! ) Jag blir hälften förfärad, hälften imponerad. Ska jag prova på det? Vakna halv 7 på morgonen, springa en mil, kasta i mig frukosten, åka till biblioteket och plugga från 9 till 13 och sen gå på föreläsningen och sen gå till seminariet där jag har läst vartenda rättsfall 5 ggr om. Jag kan varenda omständighet, vartenda namn, jag har läst TR:s, HovR:s och HD:s domskäl och noggrant noterat varje lagrum och obskyr lag som nämnts. Jag har ett felfritt svar på varje övningsuppgift och jag kommer med filosofiska funderingar kring det svenska rättsväsendet som jag gladeligen går fram till läraren vid varje paus för att diskutera närmare. Efter seminariet läser jag lite till i biblioteket innan jag åker hem och käkar middag och förbereder morgondagens seminarium. Klockan är nu ca 21 på kvällen och jag läser en bok eller kollar på tv i en timme innan jag går och lägger mig. Nästa dag samma sak.
På ett sjukt sätt vill jag vara så. Vara perfekt. Orka med allt. Jag ser på dom människorna ungefär som normala människor ser på långdistanslöpare. Med en sorts imponerad vördnad blandad med fasa. Hur orkar dom? Är det ens möjligt? Nej säger jag bara, respect to them. Men jag skulle inte klara av det. Är medveten om att jag nu låter som värsta slackern med apdåliga betyg.Whatever. Om jag hade haft apdåliga betyg hade jag inte blankat tentorna. Hellre inte lämna in än inte få AB var resonemanget. Det har visat sig vara en logik med massa brister. (Hint: går om en termin!) Äsch, jag tog med lagboken idag och gick på både föreläsningen och seminariet. Golden star för mig.
Anyways, imorgon ska jag försöka komma till universitetet i en någorlunda bra tid och sedan käka middag med några kompisar på Vapiano. Fredag är det tydligen hemmafest. (Jag må inte gå med C4-människorna längre men jag ska fan festa med dom efter dom har haft tentan!) Lördag var det prat om biljard. Haha. Ja, take cover. Brukar lyckas skjuta iväg kulan?/bollen? över bordet och iväg ut i rummet. Plus misstänker att jag är för kort för biljard. Den där pinnen är jävligt lång och jag kan inte sträcka mig lika långt över bordet som de andra. Ah the perils of the midget-sized people!
Ms. V
